Euron är billigare än någonsin. Trots alla räddningsförsök befinner sig euron i fritt fall. En delning av Eurozonen kan bli resultatet av krisen.
Idag nådde Euron en bottennotering, 8,99 kr. Rädslan för en finansiell kollaps till följd av skuldkrisen inom euro området ligger bakom nedgången. Ekonomer ser flera möjliga scenarion för framtiden för euron.
Sedan åtta år är D-marken, francen, lira och de andra valutorna borta. Gemensam valuta för flertalet av EU-länderna är euron. Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland, Grekland, Cypern, Slovenien och Malta är de 15 länder som idag har euro som sin valuta. Syftet med den gemensamma valutan är lägre transaktionskostnader (t.ex. ingen säkring för valutarisk behövs) för att underlätta handeln inom Europa, förstärkning av prisstabilitet och minska underskottet och harmonisering av räntorna. I synnerhet de svagare sydeuropeiska länderna gynnades av en stabilare ränta.
Fördelarna med euron fick länderna att bortse från nackdelarna, tills skuldkrisen slog till. Den monetära självständigheten gick förlorad. Länder med svajig ekonomi kunde längre inte använda sig av räntevapnet för att jämna ut ekonomiska obalanser.
Dessutom är EU inte en politisk union med ett gemensamt regelverk vilket gör det än svårare att ha samma ränta. Länderna inom unionen följde inte de föreskrivna reglerna om budgetkraven och taket för utgifter. Länderna har valt att hantera de kriser som uppstått på olika sätt, vilket har ökat på spänningarna för euron. Utjämningen mellan ekonomiskt starka regioner och svaga regioner har uteblivit. Utan denna utjämningen är valutasamarbetet dömt till att misslyckas.
Införande av euro-obligationer
En särskild fokus fäst dessa dagar på införandet av euron obligationer. Euro-obligationer skull jämna ut upplåningskostnaderna för länderna. Fattiga länder skulle få lägre kostnad och rikare länder skulle få en högre kostnad. Valutahandlare skulle sluta att spekulera mot euron.
Förhoppningen är att ge länder incitament att minska sina skulder.
Chefsekonomen för Commerzbank Jörg Krämer påpekar att det inte finns en tillräcklig stark solidaritet mellan länderna att genomföra en förmögenhetsöverföring från rikare till fattigare länder.
Trots detta uppmanade EU-parlamentet kommissionen att, ”allvarligt överväga” införandet av euron obligationer.
Klyvning av euroområdet
Det mest radikala lösningen är att dela euroområdet. Det finns två sätt: antingen ansluta mäktigaste länderna i euroområdet och till en ”super-euro-valuta” eller att länder som befinner sig i krisen lämnar den monetära unionen och tar tillbaka sina gamla valutor.
Nya institutioner
Felet med euron är den först infördes utan att ha tillräcklig stark reglering och genomlysning av effekterna. Euroländerna måste bromsa sin skuldsättning. Länder som bryter mot budgetdisciplinen ska kunna straffas automatiskt. Länder som hamnar i nöd ska maximalt kunna låna en viss procent av sin bruttonationalprodukt.
En årlig översyn av nationella budgetplaner och skatteinkomsterna av en super-nationellt oberoende kontrollorgan behövs för att kunna hantera problemen inom euroområdet.
Grekland hamnade i skuldkris på grund av de inte hade tillräcklig budgetdisciplin. Men länder som har tillräcklig budgetdisciplin kan ändå hamna i allvarliga problem. Bankkrisen på Irland har sitt ursprung ur att banksektorn hamnade i kris och drog med sig landet ner i fördärvet. Av denna anledning finns förslag om att bankreglerna skärpas, att förluster upptäcks i tid för att minska de allmänna riskerna.
Överlever euron?
Euro samarbetet är egentligen ett samarbete som inte kunde genomföras men som genomfördes ändå. Länder utan gemensam skattepolitik och andra viktiga lagar kring finanspolitiken är dömd att misslyckas. Ändå har länderna hitintills kunnat hålla ihop. Om inte den finansiella krisen förvärras kan euron överleva. Men om Spanien och Portugal hamnar i en allvarlig finansiell kris som många bedömare tror kommer samarbetet att spricka. Länder med svag ekonomi kommer tvingas ur samarbetet. Tyskland har signalerat sitt motstånd mot euro-obligationer, de kan inte tåla alltför stora åtaganden.
